Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Tredje delen. Fader vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
\isserligen vill gifva oss hvad vi bedja, såsom han säger i Ps.
^’0: 15: Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och Kristus
säger i evangelium, Matt. 7:7 1: Bedjen, och eder skall varda
gifvet; ty hvar och en som, beder, han får. Detta borde ju
väcka och upptända vårt hjärta till att bedja med lust och
kärlek, då Gud mecl sitt ord betygar, att vår bön är honom
högligen välbehaglig samt därtill för visso skall varda hörd och
beviljad, på det att vi icke må ringakta bönen, eller icke fråga
därefter, eller bedja i ovisshet.
Sådant kan du framhålla för Gud och säga: »Här
kommer jag, käre Fader, och beder icke på eget bevåg eller
stödjande mig på egen värdighet, utan på ditt bud och löfte, som icke
kan svika eller ljuga.» Den som nu icke tror detta löfte, han
skall åter veta, att han förtörnar Gud, emedan han på det
högsta vanhedrar honom och beskyller honom för lögn.
Dessutom borde vi lockas och bevekas däraf, att Gud
järnte budet och löftet äfven förekommer oss och själf lär oss att
bedja, i det att han gifver oss ord och sätt i munnen, huru
och hvad vi böra bedja, på det att vi må se huru hjärtligt han
bekymrar sig om vår nöd, och för att vi icke må tvifla på, atl
denna, bön är honom välbehaglig och för visso skall varda hörd,
hvilket ju är en stor fördel framför alla andra böner, som vi
själfva kunna uttänka. Ty då skall samvetet alltid tvifla och
säga: »Jag har beclit, men hvem kan veta, om det behagar
Gud, eller om jag funnit det rätta sättet att bedja?» Därför
finnes det icke på jorden någon ädlare bön än det dagliga
Fader vår, emedan denna bön har ett så förträffligt vittnesbörd
om att Gucl af hjärtat gärna hör den. hvad icke all världens
ägodelar kunna uppväga.
Denna bön är ock fördenskull föreskrifven, att vi skola
se och betänka clen nöd, som bör tvinga och drifva oss att
oaflåtligt bedja. Ty den som vill bedja, han måste frambära
något i bönen, förebringa och nämna något, som han begär;
hvarom icke, så kan det icke kallas en bön.
Därför hafva vi med rätta förkastat munkarnas och de
påfliga prästernas böner, hvilka dag och natt med stor möda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
