Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del I. Kort sammanfattning - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
KONKORDIEFORMELN, I.
hufvudartiklar om skapelsen, återlösningen, helgelsen och vårt
kötts uppståndelse samt icke kan bestå vid sidan af dessa.
Gud har nämligen skapat icke endast Adams och Evas
kroppar och själar före syndafallet, utan också våra kroppar
och själar efter fallet, ehuru dessa nu äro fördärfvade. Gud
erkänner dem äfven såsom sitt verk, såsom det står skrifvet i
Job. 10: 8: Dina händer hafva danat och gjort mig, helt och i
allo. Jfr. 5 Mos. 32: 18; Jes. 45: 9 ff.; 54: 5; 64: 8; Apg.
17: 26 ff.; Ps. 100: 3; Ps. 139: 14; Pred. 12: 1.
Så har äfven Guds evige Son i sin person upptagit denna
mänskliga natur, men utan synd, och han har sålunda antagit
icke ett främmande utan vårt kött, och är sålunda sannerligen
vorden vår broder. Ebr. 2: 14: Dä nu barnen hafva samma kött
och blod, blef ock han desslikes däraf delaktig, samt likaledes
v. 16: Ty änglar tager han sig jit icke an, utan Abrahams säd
tager han sig an. Därför måste han i allt blifva lik bröderna,
ehuru utan synd. Denna (vår mänskliga natur) har äfven
Kristus återlöst såsom sitt eget verk, helgar den såsom sitt
verk, uppväcker den från de döda och smyckar den med
härlighet. Men arfsynden har han icke skapat, icke tagit på sig,
icke återlöst, icke helgat, och han skall icke heller uppväcka
den hos de utvalda, eller smycka den eller saliggöra den, utan
den skall i uppståndelsen blifva alldeles utrotad.
Härigenom bör man lätt kunna inse skillnaden emellan
den fördärfvade naturen och det fördärf, som vidlåder naturen
och sålunda fördärfvar densamma.
3. Men vi tro, lära och bekänna å andra sidan, att
arfsynden icke är något ringa utan ett så djupt fördärf i den
mänskliga naturen, att ingenting friskt eller ofördärfvadt
finnes kvar i människans kropp och själ, i hennes invärtes och
utvärtes krafter, utan — såsom församlingen sjunger — »genom
Adams fall är i grund fördärfvad människans natur och väsen».
Denna skada är outsägligt stor, kan icke med förnuftet fattas
utan endast genom Guds ord inses, och icke heller kan någon
annan än Gud allena från hvarandra åtskilja naturen och detta
naturens fördärf, hvilket åtskiljande genom döden och i upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
