Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del I. Kort sammanfattning - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM ARFSYNDEN.
563
stå lidelsen skall fullständigt ske, ty då skall denna vår natur,
som vi nu äro iklädda, utan arfsjaiden samt helt och hållet
skild och renad från densamma, uppstå och evigt lefva, såsom
det står skrifvet i Job. 19: 26 f.: Och sedan denna min sargade
had är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud. Ja,
honom skall jag få skåda, min till hjälp} för mina ögon skall
jag se honom.
Negativa.
Förkastelse af den falska och motsatta läran.
1. Yi förkasta alltså och fördöma den läran, att
arfsynden skulle vara endast en genom en annans brott oss ådragen
reatiis eller skuld utan att dock utgöra ett vår egen naturs
fördärf.
2. Likaledes att de onda lustarna icke äro synd, utan vår
naturs medskapade, väsentliga egenskaper, eller att den
omnämnda bristen och skadan icke skulle vara verklig synd, på
grund hvaraf den utom Kristus stående (i honom icke
inympade) människan är ett vredens barn.
3. Därjämte förkasta vi äfven den pelagianska17
villfarelsen, som föregifver, att människans natur äfven efter fallet
skulle vara ofördärfvad och särskildt med afseende på andliga
ting hafva förblifvit helt och hållet god och ren i naturalibus,
d. v. s. med hänsyn till hennes naturliga krafter.
4. Likaledes att arfsynden skulle vara endast en
utvärtes, ringa och obetydlig påstänkt fläck, eller vidlådande brist,
under hvilken naturen bibehållit sina goda krafter äfven i
andliga ting.
5. Likaledes att arfsynden skulle vara blott ett utvärtes
hinder för de goda, andliga krafterna, men icke ett beröfvande
af eller brist på desamma, liksom när en magnet bestrykes med
hvitlökssaft, hvarigenom dess naturliga kraft (att draga till sig
järn) icke borttages utan blott förhindras att verka; eller att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
