Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Åttonde artikeln. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
KONKORDIEFORMELN. II.
om den mänskliga naturen i Kristus icke skulle vara mäktig
att mottaga dessa egenskaper.
Sant och riktigt är väl hvad som säges om de skapade
gåfvor, som gifvits och meddelats den mänskliga naturen i
Kristus, nämligen att densamma äger dessa i och för sig själf.
Men dessa räcka långt ifrån icke upp till det majestät, som
Skriften och de i Skriften förfarna gamla kyrkofäderna
tillskrifva den antagna mänskliga naturen i Kristus.
Ty det att göra lefvande, att äga all clom och makt i
himmelen och på jorden, att hafva allting i sina händer,
allting lagdt under sina fötter, att rena ifrån synd o. s. v., sådant
är icke skapade gåfvor utan gudomliga, oändliga egenskaper,
hvilka dock enligt Skriftens utsago gifvits och meddelats
människan Kristus. Jfr Joh. 5: 27; 6: 39; Matt, 28: 18; Dan.
7: 14; Joh. 3: 35; 13: 3; Matt. 11: 27; Ef. 1: 22; Ebr. 2: 8;
1 Kor. 15: 27; Joh. 1: 3, 14, 51.
Och att detta meddelande icke bör förstås per phrasin aut
modum loquendi, cl. v. s. blott såsom talesätt om personen
endast enligt hans gudomliga natur utan äfven enligt den
antagna mänskliga naturen, det bevisas af trenne starka,
ovederläggliga skäl, som vi här vilja framställa.
1. För det första är det en af hela den gamla rättrogna
kyrkan enhälligt antagen regel, att — såsom den heliga Skrift
betygar — hvad Kristus i tiden undfått, det har han icke
undfått till den gudomliga naturen — enligt hvilken han äger
allt af evighet — utan personen har mottagit det i tiden
ratione et respectu humanæ nat-uræ, d. v. s. med afseende på
den antagna mänskliga naturen.
2. För det andra betygar Skriften klart i Joh. 5: 21 f.
och 6: 39 f., att makten att lefvandegöra och att döma har
gifvits Kristus, därför att han är människoson samt har kött
och blod.
3. För det tredje talar Skriften (i denna fråga) icke
blott i allmänhet om Människosonens person utan hänvisar ock
uttryckligt på hans antagna mänskliga natur, t. ex. 1 Joh.
1:7: Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar oss frän alla synder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
