Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Åttonde artikeln. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
748
KONKORDIEFORMELN. II.
och personligen vara i moderlifvet och varda människa. Är lian
nu naturligen och personligen hvarhelst han är, så måste han
därstädes äfven vara människa, ty i honom äro icke tvenne åtskilda
personer, utan en enda person, och hvarest den är, där är den
enda, odelbara personen, och hvarest du kan säga: här är Gud,
måste du äfven säga: här är äfven Kristus, människan. Och
kunde du påvisa någon plats, där Gud vore men icke människan,
så vore personen redan sönderdelad, emedan jag då med
sanning kunde säga: liär är Gud, hvilken icke är människa och
aldrig har blifvit människa.»
»Men en sådan Gud finnes för mig icke, ty däraf skulle
följa, att rum och plats kunde från hvarandra åtskilja de båda
naturerna och sönderdela personen, som dock döden och alla
djäflar icke kunna åtskilja och sönderdela. Och det skulle för
mig vara en dålig Kristus, som icke mer än på en enda plats
kunde vara på en gång en gudomlig och en mänsklig person
och på alla andra ställen måste vara endast en blott afskild
Gud och gudomlig person utan mänsklig natur. Nej, min vän,
där du säger mig att Gud är, där måste du ock låta den
mänskliga naturen vara, de kunna icke söndras och skiljas från
hvarandra, ty det är (i Kristus) en enda person och den mänskliga
naturen kan icke därifrån afskiljas.»
I den lilla skriften om Davids sista ord, som D:r Luther
har skrifvit kort före sin död, säger lian: »Efter den andra,
timliga, mänskliga födelsen liar äfven Guds eviga makt gifvits
honom, men detta har skett i tiden och icke af evighet. Ty
Kristi mandom har icke varit af evighet såsom hans gudom,
ulan Jesus, Marias son, är, såsom man räknar och skrifver i
år 1543 år gammal. Men ifrån det ögonblick, då g:udomen
förenades med mandomen i en person, är och kallas
människan, Marias son, allsmäktig, evig Gud, som har en evig
makt samt har skapat och uppehåller allting, per
communica-tionem idiomatum (genom egenskapernas meddelande), därför
att han är en person med gudomen och verklig Gud. Därom
säger han i Matt. 11: 27: Allt har blifvit mig öfverlåtet af min
Fader och Matt. 28: 18: Mig är gifven all makt i himmelen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
