- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
7

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livsleda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den lille fortfor att gå i sakta mak, alltjämt
täljande på sin pinne. Hon låg och såg på hans
små smala ben, som rörde sig framåt, klädda i
mörkblå trikå. Med ett slags slö iakttagelseförmåga
uppfattade hon mekaniskt, att han satte högra
foten inåt, med en liten slarvig sväng på benet för
varje steg. Hon betraktade den lilla gängliga,
framåtlutade gestalten i den blårandiga sjömanströjan,
och så höjde sig hennes blick till barnaansiktet
under den mjuka, uppvikta filthatten.

Gossen var helt upptagen av vad han förehade,
och över hans fina, blekhyllta drag låg där ett
uttryck av fullständig ro. Ett ögonblick fattades hon
av en vidskeplig skrämsel: han var icke något
vanligt barn, han tycktes henne vara utsänd från en
värld som hon icke kände. Så fattade hon sig och
insåg, att skrämseln endast kommit av hennes
sjukliga sinnesstämning. Det var ju endast den
barnsliga bekymmerslöshetens sinnesro hon såg.

När den lille kom nära intill henne, lade han
sig på knä i gräset och fortfor att tälja utan att
se upp.

»Ejnar.»

Han vände två klara, frågande ögon emot henne
och upphörde med sitt arbete.

»Varför följer du efter mig?»

»Mamma har sagt det.»

Det bleka ansiktet förvred sig i förbittring och
förödmjukelse. — Vaktad, som en simpel
sinnessjuk! — Hon lade handen på sin puls. — Dårar
som icke förmådde fatta att detta var ett lugnt, kallt
beslut! Kryp! Murmeldjur! som kunde släpa vidare
på livets stora tomhet — släpa och släpa, utan att
kasta det ifrån sig! Och så gripa in i andras frihet!
Det drog sig ett uttryck av äckel och leda över
hennes drag.

»Hur sade mamma?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free