Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livsleda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansiktet, och så gav han syskonen ett ögonkast. Där
kunde de se, att tant tyckte om att ha honom med!
»Jag vill gärna ha Ejnar med mig,» tillade hon
och drog bort sin arm. I hennes sjuka sinne jublade
hånglädjen. Hon därborta skulle icke tro att hon
gjorde något förfång med sina tvångsåtgärder.
Så kom det sig att Ejnar och tant sällskapade
med varandra hela den dagen och i bästa sämja.
Äntligen blev det kväll.
Tanten stod ensam i sitt rum vid fönstret,
grubblande sig igenom samma labyrint, som hennes
tanke gått sig sjuk och trött i hundra och åter
hundra gånger förut.
Då knackade det på dörren.
»Stig in!»
Hon måste använda all sin självbehärskning för
att icke harmen över att bli störd skulle höras i
stämman. Det var naturligtvis endast bud till
aftonvarden. Hon såg sig liknöjd tillbaka.
Men det var den lille. Han stod och höll i
dörrlåset och måste sträcka sin hand uppåt medan
han giorde det; så liten var han.
»Mamma frågar om inte Nilla kan få flytta
min säng in hos tant?» sade han.
Barnaögonen voro så troskyldigt fästa på henne;
han var så säker om, att förslaget skulle glädja
henne, och det uppfyllde honom så helt och hållet.
Hon ville pressa fram ett nej, men det tvangs
tillbaka som av en hemlighetsfull makt och blev till
ett »jo».
Med ett barns hela glädje över att få sova i
ett nytt rum sprang han framåt korridoren och
ropade:
»Jo, jag får, jag får! Nilla, jag får ligga
därinne!»
Men hon, som stod och hörde honom, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
