- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
24

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I väntrummet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aldrig diska, tvätta och skura. Det är någonting
hos henne av en vildfåle, men en som är foglig
och mild av naturen. Under sin uppväxt har hon
sprungit omkring i gränderna och lekt med andra
ungar, väl en smula självsvåldig, aldrig elak. Hos
mor har hon fått mat, till kakor och karameller
har hon tiggt. Far har hon aldrig tänkt på.

Men nu är hon konfirmerad, och så har hon
måst gå den vanliga vägen — till fabriken. Och
sedan skall det gå vidare, också på den vanliga
vägen, ty hon är så näpen, så mjuk och fin; det
skall icke finnas någon undflykt för henne. Det
är omöjligt att höra denna smeksamma lilla röst
utan att ge akt på henne. Ett »glatt» liv — således
— några år, ett oordentligt liv, sedan nöd och
elände, sist en grav på fattigkyrkogården. Så är
allt slut, och detta liv så spårlöst borta, som tusen
andra.

Om det ändå funnes rum för ett kanske!

En fin herre med vackra kläder, en fin herre,
till vilken hon ser upp som till en gud, — det
blir det första. En fin herre, som har råd att
kasta bort sina leksaker...

Hon ser sig omkring liksom bönfallande, och
ögonen bli fuktiga.

»Jag längtar så — kunna de inte gå därinne!
— ack, min hand, min hand!» Det är samma mjuka,
klagande viskning, vibrerande i otålighet.

Å — barn — det finns ingen räddning för dig!
Det finns i hela din varelse någonting tilldragande,
regellöst, vind-för-våg-kastat, en egendomligt
intagande blödighet. Hur du skall kastas ur hand i
hand, stackars flarn!

»Vad är det med handen?» frågade jag.

Hon syntes riktigt tacksam att få bryta
tystnaden; den där lilla munnen var visst icke van
att stå still.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free