Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En grobian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GROBIAN———————————————————— |
Om man får se en riktigt putslustig, riktigt
originell gammal herre, som man sedan aldrig tänker
på utan att draga på smilbandet, så kan man vara
tämligen säker på, att han är en gammal ungkarl.
Det är också lektor Darell. Och har man en gång
sett honom, glömmer man honom aldrig.
Det är pengar värt att få se honom komma
lubbande utför Storgatan med sina breda fyrkantiga
fötter, som röra sig på alldeles samma sätt som en
björns, visande fotsulan vid varje steg. Alltid
samma fart i gången, alltid käppen i högra handen
och den vänstra på ryggen, just i veka livet, med
tummen instucken under de andra fingrarna. Det
är en hand, som ser ut som en klubba. När man
långt nere på gatan ser den gunga framåt i sakta
mak på sin ägares ryggtavla, behöver man aldrig
frukta att taga fel på person, och man kan tryggt
ge sig att ropa »herr lektor, herr lektor».
Om man gör det, skall han stanna, göra helt
om med sin stora lekamen och se efter vem som
ropat. Antingen inbillar han sig, att han icke äger
någon led i halsen, eller också har han verkligen
ingen, ty han vänder alltid hela kroppen, när det
är någonting han vill se. Att man med ropet »herr
lektor» kan mena någon annan än honom, skall
aldrig falla honom in. Han är stadens egendom
nästan lika mycket som radhuset, stora
promenaden och gråmunkebacken. Hälsa får han beständigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0038.html
