Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 4. Från Malmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ett litet fiskeläge utan att stöta på ordet, eller,
vad värre är: själva saken.
Färden gällde en skuta, som låg för ankar långt
ute. Men som min far var en duktig roddare, och
båten tycktes vara god, hunno vi snart dit.
Fallrepstrappan nådde ned i vattenbrynet, och en ung
matros stod och hängde på relingen, betraktande
oss med uttråkad likgiltighet.
»Vad lastar skutan?» frågade min far.
»Råg.»
»Hemma?»
»Falsterbo.»
»Hur stor besättning?»
»Fyra man.»
»Ärter och fläsk till middag?»
»Ja, lägg till och smaka på,» svarade matrosen
skrattande.
»Vill du?» frågade min far, vänd till mig.
I en hast rusade genom min hjärna erinringen
om alla siöromaner, jag läst, ifrån Robinson
Crusæ till Röde fribytaren, och i andanom
såg jag oss redan inspärrade i kajutan och för fulla
segel flygande utåt oceanen med
Falsterboskepparen: — naturligtvis en »ryslig» sjörövare.
Det var så lockande, att där gick en kåre över min
rygg, men i detsamma såg jag framför mig min
mors ängsliga och förskrämda ansikte, som jag så
ofta sett det. I en hast blev jag ädelmodig och
svarade: »Nej.»
Så rodde vi då tillbaka, och det långgrunda
vattnet var så klart, att man kunde se sjöbottnen,
när båten gled däröver; än var det fin, vit sand,
än skogar av tång, och så till sist släppte vi ut
hunden att simma efter båten, och han kom, pustande
och plaskande som en liten ångbåt
Ja, det var en härlig färd! Men låtom oss
återvända till det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
