- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
98

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLAND.

Kvinnor veta aldrig, hvad de vilja, och du
vet det icke. I det fallet är du åtminstone kvinna.
Gör sig lös. Nå ja — som ni behagar! Ni
nordbor äro icke födda under Romeos och Julias
stjerna.

LOUISE
med tårar i ögonen.

Var inte hård. Det gör mig så ondt. Vi
ska’ ju skiljas nu, skiljas för alltid. — Eller

— — vill du att jag stannar? Jag skall göra
allt hvad du vill, bara inte detta enda.

ALLAND.

Halfhet! Nej. Då är det bättre att du reser.

LOUISE

kvidande.

Jag kan inte. Jag har varit så lycklig.
Det var som om solskenet kom in i rummet
med dig. Det blef ett jubel inom mig, som om
alla himmelens fåglar sluppit lösa. När du var
borta fans det ingen glädje i ver Iden, när du
var hos mig var all sorg och tungsinthet så
långt borta, som om de aldrig skulle kunna nå
mig mer. Du ser hurudan jag blifvit på dessa
få dagar, då jag inte fått se dig. Det är som
om jag skulle dö eller bli vansinnig. Hvad
tjenar det till att tala om vänskap och välvilja.
Jag älskar dig och olyckan är obotlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free