- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
99

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLAND.

Är det en olycka att älska?

LOUISE.

Det käns så.

ALLAND.

Tiden lär en alltid att glömma.

LOUISE.

Inte mig. Det sitter för djupt.

ALLAND

vänligt, i det lian böjer sig ned emot henne.

Stackare! Det gör mig så ondt om dig.
Jag har svårt att förstå det — din natur är så
olik min. Men jag tror, att du är sann, och jag
skall hjelpa dig. Jag skall inte tänka på mig
sjelf. Du skall resa. Du duger inte för lifvet
härute. Du är för vek. — — Res hem, gift
dig med någon bra karl, lef lugnt och stilla,
som det passar med din natur och din
uppfostran.

LOUISE.

*Jag kan inte.

ALI. AND.

Du får inte vara svag. Du skall inte stanna

här–då kan jag inte skona dig. När jag

möter ett motstånd så måste jag bryta det.
Motstånd och hinder egga mig — jag blir mig icke
sjelf mäktig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free