Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibehållande inom Vasahuset. Hans tillgifvenhet för
Adlercreutz gick till och med nog långt, om det är sant, såsom det
allmänt berättades, att en gång vid en glad middag (något som
han ogerna försakade) han föreslagit dennes välgång i följande
ordalag: ”Den nye Frälsarens skål, — den gamle icke till
förgätandes!” — Vid tronföljarevalet år 1810 ansåg han föga
hulpet med att hålla fast vid det svaga Augustenburgska
huset och var ibland de förste, som öppet uttalade sig för
valet af en härförare till stöd för den vacklande tronen. Ett
sådant förhållande är utan exempel, att en Svensk erkebiskop
skiljer sig från sitt stånd och, understödd af blott en enda
ståndsbroder (d. v. professorn, sedan biskopen Almqvist), på
yrkar valet af en (som det då troddes) katolik och Fransk
marskalk. I fägnad öfver det plenum, som dertill skulle hållas,
sedan Augustenburg var öfvergifven, gaf han sig icke tid att
eftersända ståndets sekreterare. Han befann sig vid tidningens
mottagande hos en af sina vänner, hvars hus låg midt emot
presteståndets klubb, der sekreteraren satt och spelade kort.
För vighetens skull öppnade erkebiskopen fönstret och ropade
tvärs öfver gatan: ”Bror *** slå an plenum!” — Med glädje
reste han öfver till Helsingör att mottaga den nye
tronföljaren, som i hans händer skulle nedlägga sin förändrade
trosbekännelse, innan han fick beträda den Svenska jorden.
Det första intryck, som Carl Johan erhöll af Svenska kyrkans
representanter, bibehöll denne furste under hela sin lefnad.
Händelsen, eller kanske någon beräkning, hade så fogat, att
erkebiskopen och hans tvenne assistenter, prostarne Palm och
Nordvall, voro till det yttre de vackraste, mest
vördnadsbjudande män i Svenska kyrkan, samt förenade en fin
bildning med mycken värdighet. Carl Johan såg sig gerna
omgifven af personer med dessa egenskaper. Då
kammarherren anmälte Svenska kyrkans primas med hans följeslagare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
