- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
38

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och de trenne patriarkerna inträdde, studsade kronprinsen.
Efter ett ögonblicks tystnad bad han att få vara allena med
erkebiskopen. Men om han röjt någon öfverraskning vid
första mötet med kyrkofadern, blef denne icke mindre förvånad
under sitt första samtal med tronföljaren. Då han, efter en
timmes förlopp, kom ut till den öfriga uppvaktningen, yttrade
han till kammarherren v. Brinkman: ”Den herren har d—n i
kroppen på sig[1]. Jag hade beredt mig på att lemna honom
en kort upplysning om skiljaktigheterna emellan våra
trosbekännelser, och han har hållit för mig en föreläsning om alla
religioner sedan verldens skapelse. Jag sade honom slutligen
att han kunde lära mig mer, än jag honom, och att han visste
om sin nya religion, än de flesta prester, hvarför han
blott behöfde underteckna sin nya trosbekännelse.” Hela
uppvaktningen begaf sig derpå in till kronprinsen, som
undertecknade handlingen. Nu visade sig hofmannen hos
Lindblom. Sedan han emottagit pennan af kronprinsen, frågade
han, om det tilläts honom att behålla henne. ”Hvartill?” sporde
kronprinsen, något nyfiken. ”För att förvaras ibland Sveriges
regalier, då hon tecknat grunden af fäderneslandets lycka”.
svarade Lindblom. Kronprinsen tog en allvarsam uppsyn,
men man kan förmoda, att han inom sig icke ogillade svaret.
Vid supén beundrade hans nye landsmän för första gången
denna underbara förening af snille, storhet och älskvärdhet,
hvarigenom Carl Johan visste att på en gång förvåna och
fängsla. Hans ord föllo icke på hälleberget. Hans nya
omgifning var väl vald, — en förtjenst som i allmänhet utmärkte
Carl XIII, — ifrån och med valet af rådgifvare till och med det
af hofmän. De andlige ha vi sett. Den civila uppvaktningen



[1] Dylika grofkorniga uttryck voro icke alldeles ovanliga hos den andlige
mannen. Då Franzén blef honom förestäld, yttrade han: ”Är det
herrn, som skrifvit de vackra poemerna med signaturen F—n? Jag
trodde det var sjelfva Fan.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free