Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom Weber, Rossini o. a., var icke värdt att tala. Freden
emellan honom och Stockholms musici var omöjlig att
återställa, enär han i Upsala fortfor att yttra sig om dem i de
mest förklenliga ordalag. ”Ten ferpannete Tippi (Du Puy)
har satt ten hele orkester i tikketans” (dekadans), ehuru Sverige
aldrig egt någon skickligare orkester-anförare, än Du Puy;
— ”ten ferpannete Frikell (Frigel) gombenerer (komponerar)
som en sukka” (sugga ): — ”ten ferpannete Åhlström schpeler
som ett schwin”, o. s. v. De begge senare ådrogo sig
hans vrede genom olika meningar i afseende på
koralsången, och ehuru Hæffner var grundligare kontrapunktist
än åtminstone den sistnämnde, — (Frigel deremot ansågs
af Cherubini, Neukomm, Baini och flere store musici, enligt
hvad de sjelfve sagt mig, såsom klassisk i musikens teori) —
så hade både Frigel och Åhlström vida mer smak än Hæffner,
hvarför äfven de flesta goda orgelspelare afvika från
Hæffners koral, såsom väl regelrigtig, men stundom hård
för örat. Slutligen lät han i Litteratur-Tidningen, genom
Palmblad, Pippingsköld och sin måg Zeipel, angripa sina
motståndare och förde en hård kamp mot deras åsigter.
Icke mindre strid fördes om hans kompositioner, icke
om deras förtjenst, men huru vida han författat dem, eller
icke. Detta gälde, bland annat, om den vackra lyriska
monologen Lydia och Arist. Hæffner påstod sig hafva
skrifvit den, och Valerius, som författat orden, försäkrade
sig jemväl hafva skrifvit musiken. Med undantag af
inledningen till stormen deri, finnes föga som påminner om
Hæffners styl. De ljufva, svärmande melodierna, och
osammanhanget i det hela, förråda snarare en yngling med varm
känsla och fantasi, såsom Valerius då var. Endast må man
fråga sig, om det är troligt, att den, som debuterar så
lyckligt, icke fortsätter banan såsom tonsättare, utan stadnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
