Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af mera lysande snillegåfvor, och en bland de tongifvande för
dagen; den senare med erkänd skicklighet, men en bland de
ytterst få af offentlige män, som icke jublade öfver den skedda
regementsförändringen och erkände sig icke egt den ringaste
förtjenst deraf. Man gjorde rättvisa åt Lagerbjelkes
öfverlägsenhet, men tyckte, att den forne gunstlingen visade sig
otacksam emot sin olycklige herre (ehuru man kunnat göra
samma anmärkning emot många andra, som emottagit större
nådebevisningar utaf den afsatte konungen). Wetterstedt stod
i detta afseende alldeles ren. När någon tvetydig politisk
åtgärd förekom, ville man gerna taga Lagerbjelke för hufvudet
(oftast säkerligen med orätt), men då någon vacker regeringshandling
framlades, tyckte man sig igenkänna Wetterstedts
hand. Till sådana omdömen bidraga ofta ett yttre tycke, ett
olika sätt att vara, ett binamn o. s. v. I detta fall voro äfven
fördelarne på Wetterstedts sida. Med ett, synnerligen i
ungdomen, intagande, behagligt och förekommande väsende, utan
afund och intrigsinne, slöt han sig inom sin
embetsmannaverksamhet, och visade lika mycken vördnad och tillgifvenhet
för sina förmän, synnerligast Ehrenheim, som trofasthet och
vänskap mot kamrater. Lagerbjelke åter, med ett eldigt,
oroligt, uppåt sträfvande sinne, qvick, satirisk, misstänksam, var
mer fruktad och afundad, än älskad. Under de senare tjugu
åren af hans lefnad såg jag honom mycket, tidtals dagligen.
Jag ämnar i de historiska minnena teckna hans bild, och
inskränker mig derför här endast till den anmärkning, att han
sjelf gjort mer rättvisa åt motståndare, än han åtnjutit. Det
yttre, som verkar så mycket på hopen, var hos honom ej
förmånligt. Hans röda hår, blinkande ögon och slingrande
gång väckte redan misstroende, hvartill kom en undfallenhet
för de mägtige, och en stolthet i medgången, som sårar.
Tillnamnet Tegel, som afundsmännen öfver hans favoritskap hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
