Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beredt sig en god vän i öfverbefälhafvaren; att han glömt
konstitutionen, till dess Flach på bataljons-chefs-mötet i Gran
erinrat derom; att han hade lofvat kronan åt Carl August, för
att ega inflytande hos den blifvande regenten, och tillstyrkt
hertig Carls ofördröjliga utropande till konung, för att genast
börja regera; att hans förtroende till folket syntes ringa, då
han förskansade sig i Westmanska huset bakom skarpladdade
kanoner, under det Adlercreutz blandade sig i folkhoparne med
en gammal soldats öppna och förtroliga väsen. Man visste,
att Adlercreutz i det första minister-råd, den 13 mars,
förhindrat alla tilltänkta arresteringar och förföljelser emot den
afsatte konungens mest tillgifne tjenare: Ugglas, Zibet, Tibell,
Edelcrantz, Melin m. fl., och lofvat att med sitt hufvud svara
för följderna, hvilket gjorde ett starkt afbrott emot
Adlersparres skuggrädsla för alla Gustavianer. Man jemförde begges
berättelser om revolutionen, hvari den ene talar om, att han
icke satt sig i rörelse förrän allt var så ordnadt att ”intet
anfall mot min person kunde lyckas”, att Norske generalen
Staffeldt erhöll dagliga underrättelser om revolutionens
framsteg, och om den tacksamhet som fäderneslandet vore skyldigt
sina befriare; hvaremot den andre andas endast en Svensk
soldats rättframhet, utan anspråk på erkänsla, och med den
önskan, att ”Gud måtte för framtiden bevara fäderneslandet
från sådana olyckor, som nu tvungit laglydige, redlige och
stilla undersåtar att gripa till de mest vådliga och motbjudande
räddningsmedel”. Man anmärkte äfven, att den senare af
dessa berättelser afgafs genast, hvaremot den förra lät vänta
på sig nära två år och, ehuru synbarligen väl öfverlagd,
ändock, eller kanske just derför, ej slog an.
En något likartad jemförelse anstäldes äfven den tiden
emellan tvenne andra stjernor, som uppstego i full glans på
den politiska himmeln: Lagerbjelke och Wetterstedt; den förre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
