- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
81

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksens råd, såsom förmyndare-regering, hvarpå Järta åter
invände, att gubbarne Liljencrantz, Ridderstolpe m. fl. skulle
göra en underlig figur såsom råd under ett revolutions-tillstånd,
och att i öfrigt drottningen säkert ej emottoge en styrelse,
som frånrycktes hennes afsatte och fängslade gemål.
Anckarsvärds förslag, att sätta Armfelt i spetsen för revolutionen,
förkastades likaledes af Järta. Sedan Järta aflägsnat sig,
återtogs icke dess mindre den första planen, att fängsla konungen
den 8 februari, eller två dagar efter. Derom erhöll Järta
först underrättelse samma dag på morgonen, af en faux-frère,
stallmästaren Anders Cederström. Han skyndade till dennes
broder Jakob, hvilken han fann särdeles besvärad af besöket.
Järta förklarade då, att efter det oförnuftiga företaget skulle
ha sin gång, ville han dela kamraternas öde, ”i fall det
misslyckades, men att om det hade framgång, ville han vara den
förste, som förklarade sig emot dem”. Detta yttrande, som är
ganska likt Järta, har sedan af de missnöjde blifvit förvridet
derhän, att han hotat ”angifva dem, men sedan försvara dem
inför Svea hofrätt”, — hvilken afsigt hvar och en, som känt
Järta, måste anse hos honom fullkomligt otänkbar, om också,
hvilket han dock sjelf nekade, något liknande yttrande skulle
i harmen undfallit honom. Hvad han deremot icke minst
fruktade, var att anläggningen kunde slutas med ett
konungamord, — hvilket då skulle blifvit det andra hos oss inom en
half mansålder[1].



[1] En fullt trovärdig deltagare i revolutionen, öfverste A., har försäkrat
mig, att detta lätteligen kunnat tima, i fall den olycklige konungen,
eller någon af hans omgifning, satt sig till motvärn. Bland dem, som
skulle eskortera konungen, var en, som hvarken Björnstjerna eller
Wrangel uppgifvit, en löjtnant vid andra gardet A. A. Gripenwald, —
den samme, som lottade med en annan på Åland om att skjuta
kungen, och som, tillika med H. Wrangel, hade skickat ut soldaten Blå
i enahanda afsigt. Han var af en vild, obändig natur. På tillfrågan,
hvad han ämnade göra, i fall kungen började ropa, svarade han:
”Det har jag nog tänkt på. Jag har i fickan ett par laddade pistoler,
och om han knystar säger jag: Tais-toi, B—, ou je te brûle la
cervelle
.” Gripenwald nämndes 1809, ännu som löjtnant, till riddare
af svärdsorden, gifte sig rikt, men dog ruinerad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free