Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
för 30 åskådare, och en nedre för omkring 100. På öfre
amfiteatern, der den högre societeten samlades, var man
som i en salong, samspråkande med hvarandra från den ena
ändan af rummet till den andra. Vid recetter och dylika
tillfällen fick man stundom nöja sig med en plats i trappan.
Jag erinrar mig, bland annat, att jag stod der då Hamlet
gafs första gången. I akustiskt hänseende, och för det
mimiska, var förlusten af denna skådebana särdeles att
beklaga.
F. d. konungen ansåg som en helig pligt emot sin fa
ders minne att låta nedrifva Operahuset. Denna föreställ
ning var väl icke ett så alldeles oerhördt drag af galenskap,
som det då betraktades. Man har tillförene hört omtalas
dylika åtgärder till förment försoning af stora brott, och
ännu elfva år senare inträffade det i Paris, då man nedref
det operahus, vid hvars ingång hertigen af Berry mördades.
Men detta skedde genast. Det besynnerliga låg här deruti,
att f. d. konungen regerat tio år, innan han, förmodligen
på någon annans ingifvelse, lät tillsluta Operan och beslöt
att låta rifva huset. Dåvarande general-auditören (sedan
justitie -stats-ministern) Gyllenborg, hvilken konungen först
meddelade sitt förslag, hemstälde, till byggnadens räddande,
att den kunde användas för Vetenskaps-akademien, som var
i behof af ett hus, hvartill kungen lärer svarat: ” Har jag
ej rätt att låta rifva mitt hus ? Ty jag förstår: när jag är
död, vill ni åter spela opera der, men det skall ej ske.”
Lagerbjelke påstod, att han räddat huset. Vare dermed
huru som helst, så ansågs det af konstens vänner såsom en
fosterlandshögtid, när det tempel, som Gustaf III egnat åt
fäderneslandets sånggudinnor, åter öppnades (den 6 dec.
1809), med Kellgrens Kristina. Vid ridåns uppgång dånade
salen af jubelrop och handklapp. Vi hafva numera föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
