Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
boken.” När styresmännen anmälte, att spektaklet måste
inställas för något hinder, yttrade han blott: " Kära karlar”
(hans vanliga tilltalsord), ” låt trissan löpa !" " Men det är
omöjligt”, invände de ; "fru Müller är sjuk Karsten är
hes”, o. 8. v. — "Låt trissan löpa, säger jag ”, och han upp
repade detta så länge, att de slutligen nödgades utfinna
något sätt att gifva spektaklet. Af goda skäl besökte han
aldrig repetitionerna. Men när ett rykte spridt sig, att
Du Puy ämnade inlägga något stötande i sin roll i Lilla
Matrosen, fick han befallning att vara tillstädes. Han märkte
ingenting, men när stycket var slut, yttrade han blott:
Kära karlar, det der var bra, men den der scenen med
skinkan får ni göra om ." Ahlgren, dåvarande styresman,
lät dervid undfalla sig ett hånlöje, och hela personalen föll
i skratt. Detta tyckte förste direktören icke om, utan be
svarade det med ett epigram på sitt manér, d. v. s. han
strök styresmannen vid örat, så att han stod på hufvudet i
suffförluckan. Från den stunden skrattade ingen på scenen
åt sin högste förman.
Man torde undra, huru teatern kunde gå så väl, som
verkligen var fallet, under sådana direktörer, men närmast
dem stodo Edelcrantz och Nordforss, den förre såsom under
direktör och den senare såsom regissör. Från år 1806 till
år 1809 var dock stora Operan, på konungens befallning,
tillsluten, och man gaf spektakler endast på den s. k. Dra
matiska teatern , äfven operor. Då Stockholm i våra dagar
räknar fyra teatrar, som spela nästan dagligen för fullt hus,
vittnar det, huru allmänt spektakelnöjet nu blifvit, emot
för femti år sedan, då man nöjde sig med denna enda, som
ej rymde mer åskådare, än den på Mosebacke, och trängsel
sällan spordes. Den var dock rätt vacker, ypperligt in
rättad för talscenen, med tre rader, en liten öfre amfiteater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
