- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
176

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176
visa. Man kan säga, att denna vitterhetsart är, både i fråga
om sammansättning och utförande, utdöd. På de senare trettio
eller fyrtio åren är väl knappt någon visa skrifven, som hvad
man kallar tagit fart, och på tjugu år har jag ej hört någon
sjungas såsom den fordom föredrogs, i synnerhet då fråga
är om dryckesvisor. Huru romansen , folkvisan och visan i
allmänhet bör föredragas, har Jenny Lind ådagalagt. Med
samma dramatiska lif och objektivitet utfördes en bordsång
af Karsten. Efter honom bildade sig Collin, Howing och
Bruce (magnetisörens far). Den berömde Lundström var
borta före min tid, men de, som hört honom, ansågo honom
såsom den Svenska dryckessångens skapare. Han var dock
endast natursångare. Karsten, begåfvad med den skönaste
stämma som Sverige frambragt, och tillika den ypperste
dramatiske sångare vi egt, gaf åt visan all den lyftning,
karakter, lif och hänförelse, hvaraf den är mägtig. Då han
sjöng t. ex: Franzéns "Goda gosse, glaset töm ”, eller Valerii
” Jag helsar dig, fredliga flagga”, gaf han en hel idyllisk
Qöfverträffligast var han dock må hända i Kellgrens
sånger : " Blodet brinner", ” Det var en gång en man af
dygd” och " Ensam i min hyddas famn”. Hos alla sångare
af denna skola voro hufvuddragen känsla, sanning i uttryck,
klarhet i ton och ord. Du Puy lade dertill qvickhet och
behag i högre mått, än någon af de öfrige. Då dessa egen
skaper äro svårast att härma, blef han också nästan utan
efterföljare. Detta skifte af sällskapssång fortfor till inpå
1820-talet, då , genom Harmoniska Sällskapets uppkomst ,
den flerstämmiga sången blef så allmän, att qvartetten snart
öfverallt trädde i den enkla visans ställe. I musikaliskt
hänseende var det oftast en vinst, men mindre i poetiskt,
ty med undantag af de sånger, till hvilka Valerius skref
orden, och Du Puy eller Crusell musiken, och hvilka så
scen .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free