Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
>
ledes voro inhemska, voro de öfriga sångerna mest Tyska,
både till ord och musik, stundom medelmåttigt återgifna i
vårt modersmål, till dess den flerstämmiga folkvisan upptogs,
kommen från Upsala, och återförde den inhemska sången.
Under den sångperiod, hvarom här egentligen är fråga,
var det Valerius, som i främsta rummet skapade och under
höll eld och lif. För honom, liksom för Jovial, gaf hvarje
ämne anledning till en visa. Fäderneslandet och friheten,
riksdagen och dess utskott, politiken och kanalen, vexelkursen
och tullen, kärlek och vin , - öfverallt fann han ämnen.
Franzéns sånger, ehuru äldre, sjöngos mycket ännu. Wallin
lemnade de allmänt omtyckta visorna : ” Ingen lager skall kransa
min hjessa" " Lycksalig den, som stödd på eget stop”,
och " Gyllne lyran vill jag föra ”. Dernäst räknades bland
älsklingssånger Lindegrens : " Lugn var dagen ” "Snart är
din sällhetstid förfluten " . " Pressa drufvan, glaset fyll” ; Gran
bergs : ” Hvad den är säll, som i sin egen hydda”,
fjäril älskande de sköna”; Silverstolpes : " Yngling, kransa dina
hår" " Menar du, min bror, att den är säll” ; Casströms:
” Botten uti bålen ”; H. A. Kullbergs: " I blomstrande tärnor”,
m. fl. Jag har här upptecknat dem, förvissad att, om någon
samtida läser dessa anteckningar, skall deras namn ensamt fram
kalla många angenäma minnen. Äfven Bellman hade denna
tid tvenne oöfverträfflige sångare, Hjortsberg och Raab, om
hvilka mera framdeles. Man har kallat Frankrike la patrie
des chansons, men äfven i detta hänseende gjorde dåtidens
Svenskar skäl för tillnamnet les Français du Nord. Hvarför
denna diktart kort härefter upphörde med ens: om det var i
brist af dertill stämda skaldelynnen, eller af en olika tidsrigt
ning, mer och mer böjd för politiken och industriell utveck
ling, eller till följd af den nya vitterhetsskolans fortsatta an
fall emot hvad den kallade "moraliska supvisor”, det må nu
v. Beskow , Lefnadsminnen . 12
"Lik en
>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
