- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
200

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

*


svimmade hon. Olikheten i lynne grundlade genast ’ett sorg
ligt missförhållande. Konungen älskade sin gemål, men kunde
aldrig få henne nog värdig, allvarlig och konungslig. Dertill
hörde, bland annat, att man ej i de kungligas närvaro borde
tala annat än hviskande. När någon röst höjde sig på en
kunglig fest, ropade han tyst !... och hans omgifning efter
honom tyst, tyst! Hofvet liknade, såsom Hamilton säger, ett
tempel invigdt åt ledsnaden. Den unga drottningen, af naturen
glad, skämtande, barnsligt yr, förstenades i sin gemåls när
varo, som vid anblicken af ett Medusa-hufvud. Missförhål
landet emellan de nygifta var så allvarligt, att konungen till
bragte vintern på Haga och lemnade drottningen allena i
Stockholm . Hoffröken Friesendorff, som vunnit hennes när
maste förtroende, befaldes att lemna hofvet och staden inom
tjugufyra timmar *). Senare afskedades alla hoffröknar och
ersattes genom statsfruar, hvilka kunde väljas bland äldre da
mer, som iakttogo den allvarsamma hållning, han fordrade.
När drottningen omsider fick glädja sig af sina föräldrars be
sök, inträffade den bekanta olyckan, att hennes fader på hem
resan, emellan Gripsholm och Arboga, vid vagnens stjelpning
förlorade lifvet, hvilket gaf Gustaf Adolf sjelf anledning an
märka, att när han besökte någon regent, dog den strax efter
( såsom Katrina II, Paul I och Fredrik Wilhelm II ), och när
någon besökte honom fann den också döden. Lika olycklig
var han med väderlek. Vid festligheter eller resor inträffade
nästan alltid stormar och oväder. Så vid kröningen ; så vid
*) Anledningen uppgafs olika. Adlerbeth säger (3 del. sid. 12), att
konungen öfverraskade sin gemål vid hoffrökens toilett; hvilket han
fann högst opassande. Enligt en annan uppgift skulle fröken Friesen
dorff roat sig med att härma kungen, hvilket han märkt i spegeln.
Den sannolikaste anledning synes den, som hof-intendenten Röök hört
berättas af drottningens kammarfruar, Martinau och Del Sasso, att
fröken Friesendorff gifvit drottningen det råd, att hos sin mor klaga
öfver konungens sätt att behandla henne, hvilket kungen upptäckt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free