Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
som
var
det Badiska herrskapets lustresa med de kungliga till Upsala,
då hustak aflyftes och skogar föllo vid en orkan med snöfall,
nära hindrade de resande att framkomma. Deras färder
öfver Östersjön voro nästan alltid förenade med lifsfara, hvar
till bidrog att Gustaf Adolf vanligen gjorde dylika färder i
november och december. Vid hemresan från Tyskland (1804),
då drottningen befann sig bafvande i åttonde månaden, kunde
hon och konungen med möda räddas genom en fiskarbåt. Vid
detta tillfälle visade sig äfven , att Gustaf Adolf, ehuru ej ut
märkt af mod, likväl ej under dödens ögon glömde hvad
värdighet och etikett kräfde. När fiskaren nära att
drunkna, men drogs upp ur hafvet af Cardell, som med andra
armen uppehöll den afsvimmade drottningen, sporde kungen
blott : " Hvar har Cardell batongen ?" Han hade nemligen
fält den i båten, under ansträngningen att rädda tvenne men
niskolif *).
Närmandet emellan de höga makarne lärer befrämjats å
ena sidan af drottningens moder, som förmått dottern att foga
sig i sitt öde, och å den andra af konungens dåvarande för
trogne (om någon kunde kallas så), öfverste kammarjunkaren
friherre Clas Fleming, som genom religions-, förnufts- och
etikettsskäl sökt verka hvad han förmådde. Hennes inre och
yttre lif blef dock intet mindre än afundsvärdt. Ehuru hon
lemnat sitt fädernehem så ung, att hon var nyss hunnen ur
barnaåldern (hon hade ännu ej gått till nattvarden, då hon
blef förlofvad ), och således synes lättare hafva kunnat lämpa
sig efter en förändrad omgifning, fann hon intet, som kunde
förmå henne att glömma sitt fria och glada ungdomslif, sitt
*) Schinckel-Bergman berättar, att fiskaren, som förde det räddade konunga
paret till sin koja, erhöll i belöning blott 25 dukater. Af dro ning
Fredrikas memoirer synes dock, att hon utbetalade en lifstidspension
åt honom, äfven sedan hon lemnat Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
