Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
rätta ypperliga middagar, som denne satte värde på, samt
tala i mystiska ämnen, frimureri, öfven krigsväsen och dy
likt. Med drottningen afhandlade han musik, målning, litte
ratur. De voro äfven synnerligen belåtne med honom, och
Gustaf Adolf lemnade honom , vid skilsmessan i Baden, en
vacker minnesgåfva. Äfven de öfrige Svenske följeslagarne
afbördade sig det grannlaga uppdraget på ett berömligt sätt.
Drottningen skref sjelf derom : Les officiers, à commencer
par M :r Skjöldebrand, ont eu toutes les attentions imaginables.
Den ende, som på henne gjorde ett mindre behagligt in
tryck, var general v. Otter, hvilken förekom henne som en
fångvaktare. Orsaken kunde endast sökas i hans yttre, ty
han var en lika ädel, rättsinnad, godhjertad, finkänslig man,
som hans yttre var dystert och frånstötande. Rätta grunden
till drottningens hemliga bäfvan vid hans anblick torde dock
varit, att v. Otter var en bland de sex som följde Adler
creutz, den 13 mars, in till Gustaf Adolf *).
Innan vi taga afsked af denne olycklige konung och
af det ej mindre olyckliga året 1809, ville jag försöka att
teckna hans bild, sådan jag kan erinra mig honom , full
ständigad af deras uppgifter, som sett honom längre och
*) Enskildheterna af resan äro meddelade af Skjöldebrand och andre,
som åtföljde, såsom friherre Fredrik Ridderstolpe (sedan landshöfding
i Vesterås), stallmästaren af Ekstedt och lifmedikus Sjöbeck. Hur
finkänslig v. Otter, den tappre vid Oravais och Revolax, var, hade
jag en gång tillfälle att se i ett sällskap, då, efter sjungandet af Ro
meos aria vid grafven, v. Otter brast i tårar och skyndade ur rummet.
Han hade ej långt förut förlorat sin fästmö, den vackra fröken Con
radi, begrafven i sin bruddrägt på den utsatta bröllopsdagen, så
som Juliet i operan . Han öfverlefde henne ej länge, och man kan
säga, att den starke mannen dog af ett brustet hjerta. Bland drag
af hans rättskänsla berättade man , att, ehuru han skulle gått i döden
på en vink af sitt befäl, fann regeringen säkrast att skicka bort ho
nom i ett särskildt uppdrag, när han skulle sitta som ledamot i den
bekanta riksrätten, emedan hans öfvertygelse var oböjlig, och man
var viss att han skulle fälla .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
