- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
218

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218
vara på sitt ställe. För vår del anse vi den uttrycka ett
fortfarande vänligt familjeförhållande, hvilket också aldrig.
åtminstone i det yttre, upphörde emellan Carl XIII och
Gustaf Adolf, och liksom antyda, att politiska skiljaktigheter
ej qväft hjertats röst. Enkedrottningen hade vid samma
tillfälle och för enahanda ändamål sändt sin kammarherre
grefve Gyllenborg, och Sofia Albertina sin stallmästare
grefve Stenbock. Alla de höga anförvandterna hade skrif
vit bref till Gustaf Adolf och hans gemål, med undantag
af enkedrottningen , hvaröfver konungen betygat ledsnad
och yttrat : "Nog hade det varit mig en stor hugnad, om
min mor åtminstone skrifvit mig till, då jag icke ens fått
se henne, eller tala med henne.’
För Skjöldebrand vidtog det svåraste af uppdraget efter
ankomsten på Tysk botten, der Gustaf Adolf ansåg sig fri,
antog en herskareton, och förklarade, att han ej ämnade
resa längre. Det visade sig då, att den trollmagt, som
Engeström trott bevarad i penningepungen, ej var till
räcklig; ty nog kunde kungen få kredit. Skjöldebrand ut
fann ett annat medel. Han förklarade sig ega befallning
att öfverallt, der konungen nekade uppfylla hans önsk
ningar, öfverlemna honom åt de Franska myndigheterna,
hvilka då voro magtegande i Tyskland. Med dem ville
Gustaf Adolf för ingen del hafva något otaldt, och från
detta ögonblick rönte Skjöldebrand ej det ringaste obehag
under hela resan. Han blef småningom liksom en medlem
af familjen, hvartill hans utsökta artighet och förbindliga
sätt att vara väsendtligen bidrog. Under sina lekar med
barnen tyckte han sig märka, att f. d. kronprinsen varit nog
högdragen mot sina syskon, hvilka derför retades med ho
nom och sade : " Jo pytt, Gustaf, blef du kung !” Ett sätt
att visa sig behaglig emot kungen bestod deri, att låta an

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free