Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
ningens hufvuddrag. Om den innebär ett afgjordt hat till
allt , som författaren anser stridande emot samhällsordning,
konungamagt och slutna förbund, hvilka i hans ögon äro
heliga, så utmärker sig deremot skildringen af sjelfva stats
hvälfningen genom det orubbligaste lugn och en fullkomlig
frånvaro af ovilja mot personer, hvilket har något rörande;
stundom framblickar der en from naivetet. Adlercreutz be
skrifves som "betäckt med lagrar”; konungen sjelf var mest
"bekymrad öfver sin farbrors öde” (när de sammansvurne gått
att erbjuda honom regeringen ), men blef lugn, när öfverste
Suremain kom med den helsning från hertigen, att "denne
bad konungen i alla skiften vara öfvertygad om hans upp
rigtiga och oföränderliga tillgifvenhet”. Om hertigens öfver
tagande af styrelsen heter det endast, att "desse herrar” (de
sammansvurne) " sökte förmå hertigen att ställa sig i spetsen
för regeringen, såsom riksföreståndare, hvartill H. K. H. äfven
ansåg sig böra lemna sitt samtycke". Hvad författaren synes
mer ogilla hos Adlercreutz var, att han " fann lämpligt be
mägtiga sig general-adjutantens kommandostaf", hvilket stridde
emot all militärisk ordning. Han fann också ganska olämp
ligt, att man lät utropa en revolution på torgen, med pukor
och trumpeter, i en tid då sinnena voro så oroliga och då
man fruktade följderna. Den ende, mot hvilken en liten
skärpa i tonen förmärkes, är den gamle fältmarskalken Kling
spor, hvars deltagande i uppträdet skildras med följande ironi
ska ord : " Fältmarskalken Klingspor hade dragit sig undan i
en fönsterfördjupning, så snart han såg konungen draga värjan,
och som han hade blott ett öga i behåll, ville han bevara
detta, hvarför han på ett visst afstånd var en uppmärksam
åskådare af striden ; han var man af forsigtig karakter,
som kände revolutionernas omvexlingar och lyckskott, och då
han med sitt ena öga sett, att denna revolution hade full
en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
