Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
framgång, föll han på den sällsamma idé, att föreslå den redan
fångne konungen att underteckna en proklamation till stän
dernas sammankallande, emedan han förmodade, att konungens
namn skulle ingifva nationen mera förtroende, än en revolu
tionär regerings. Men konungen gjorde hastigt slut på denna
diskussionen, ty han svarade fältmarskalken : Gif mig min
värja tillbaka, så skola vi talas vid .” – –- " Då fältmarskalk
Klingspor hade förvissat sig om, att konungen fortfor att vara
ståndaktig, drog han sig försigtigtvis tillbaka, för att bevaka
sina egna interessen hos riksföreståndaren .”
” Det råd, som
Klingspor här gaf, var tvifvelsutan det enda, som i rättan tid
kunnat rädda konungen, men sådan var dennes ovilja emot
sammankallande af folkombud, att han deri anade blott försåt.
Bland åtskilliga mystiska föreställningar må nämnas, att
konungen, vid flykten ut på borggården, ej trodde sig komma
ut genom den olästa dörren, såsom de andra ögonskenligen
sågo vara händelsen, utan berättar, att " liksom genom ett un
derverk sprang dörren upp af sig sjelf”. Bland öfvernaturliga
ting berättar han vidare, huru han under vistandet på Grips
holm på hertigens födelsedag den 7 oktober, kl. 3 på morgonen,
väcktes af en hvissling vid sitt venstra öra, hvarpå ett ihåligt,
ovanligt larm genomljöd hela rummet. Från denna stund
ville han ej mer ligga i samma rum. Äfven hade han an
märkt, bland himmelska järtecken, att i det ögonblick, då
man till hertigen öfverlemnade Gustaf III:s ring, som kon
ungen sändt honom , till tacksamhet för det han låtit den
fångne återse sin maka och sina barn, hade ett så förfärligt
oväder utbrutit, med åska och blixt, att truppernas hyllning,
var utsatt samma dag, måste inställas. Det är sannolikt,
att, om Gustaf Adolf lefvat på Erik XIV:s tid, hade han äf
ven varit astrolog, som denne. I brefvet, som åtföljde ringen,
hade konungen skrifvit, att hans farbror " en gång skulle åter
som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
