Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
9
omgifven af ett folks hyllning. Att ej saknaden deraf ännu
mer fördystrade hans lynne, tycks antyda, antingen att hans
högdragenhet varit i hans ögon oskiljaktig från den kungliga
värdigheten och kunde afläggas af den enskilde öfverste Gu
stafson, eller att den kristliga ödmjukheten besegrat högmods
anden. Blott en gång hade värden sett honom ytterst upp
bragt. Det var då tvenne Svenske officerare, af hvilka han
trott sig igenkänna den ene, stått i trappan, när han gick upp
i sitt rum. Han hade då låtit kalla värden och förehållit ho
nom, huru han vågade, emot deras öfverenskommelse, dit
släppa Svenskar, samt tillagt, att han genast skulle lemna
huset, om detta hände ännu en gång. "Es war ein guter
Mensch, aber ein Starrkopf”, tillade värden. Med motvilja och
nästan med blygsel frågade jag honom slutligen, om det var sant,
hvad jag hört och äfven läst i resebeskrifningar, att den olyck
lige monarken, under den senare tiden, plägade döfva sina
sorger genom starka drycker. " Das ist eine heillose Lüge!"
utropade han med förbittring, och återkom flere gånger till
denna uttryckliga försäkran, med ordalag såsom ville han låta
förstå, att man måste vara Svensk, för att misstänka något
sådant, till dess jag lyckades öfvertyga honom , att jag aldrig
trott derpå. Han beskref ytterligare och omständligt, huru
tarfligt konungen lefde, och huru det någon enda gång kunde
hända, att han, som andra, efter maten tog ett litet glas likör,
eller konjak, men aldrig derutöfver. Af folket i huset hade
han varit afhållen. Hans sista sjukdom varade tre veckor, af
hvilka han blott var sängliggande tre dagar. Han dog af
vattusot, utan synnerliga plågor, den 7 februari 1837. Sonen
kom ej till begrafningen, men sände " ein Abgeordneter" att
hemta faderns papper. Likbegängelsen egde rum i Sankt
Gallens protestantiska kyrka, hvarefter liket fördes till sonens
gods i någon af de Österrikiska staterna. Mina ögon fuktades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
