Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
0
flere gånger af tårar under berättelsen om den olycklige kon
ungens sista dagar.
Man antager, att Gustaf Adolf var de nya idéernas oför
sonligaste motståndare, och att de på honom ej hade den
ringaste inflytelse. Ett märkligt bevis på tidsandans oemot
ståndliga inverkan är likväl, att Gustaf Adolf, tidningarnas
afgjordaste fiende, dog såsom författare af tidningsartiklar.
Sällan förgick en postdag, att han ej insände någon dylik
uppsats till det officiella bladet i München. Hans ämnen
sägas hafva varit statsrätt, politik, betraktelser öfver allmänna
ärenden 0. s. v., sedda ur hans synpunkt, som förmodligen
V.
alltid behöll något egenartadt. När det Bayerska regerings
bladets utgifvare erhöll den första uppsatsen, hvaraf innehållet
syntes honom något besynnerligt, och hvilken uppsats den
konungslige författaren önskade anonymt införd, blef utgifvaren
ganska villrådig, men beslöt slutligen att underställa saken
konungens i Bayern bedömande. Denne befalde, att alla ar
tiklar från konungen i Sverige skulle, med anonymens bibe
hållande, ofördröjligen införas i bladet, men att deraf endast
skulle tryckas ett exemplar, som tillsändes den höge författa
ren, till bevis att hans önskan blifvit efterkommen, hvarefter
artikeln uttogs, och den allmänna upplagan af tidningen blef
synlig utan den samma. Genom detta oskyldiga svek und
vekos alla tvistigheter med den lättretlige författaren, och han
hade den glada tillfredsställelsen att i tysthet upplysa Europa
i ämnen, som han trodde sig förstå bättre än sina samtida.
Var den ytterliga stränghet emot pressen, som Gustaf
Adolf såsom regent ådagalade, endast blindhet, eller föran
leddes den af en dunkel aning om yttranderättens blifvande
oemotståndliga magt, hvilken han trodde sig kunna qväfva i
lindan ? Att han hade aningar om förestående, honom sjelf
vidriga öden, visade sig vid flere fall, såsom då han ej ville
v. Beskow , Lefnadsminnen. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
