Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men låt oss sluta sången, fortfor hon, den gör mig
så vek. Kom med till fönstret, så skola vi sysselsätta
oss med handarbeten till vespern.
— Kära älskade kusin, jag kan inte ens hålla i
en nål, jag har tyvärr haft annat att göra med mina
fingrar.
— Vad sysselsatte ni er då med hela den långa
dagen?
— Jag gungade på kärlekens vågor, som göra att
dagarna bli ögonblick, månaderna dagar och åren
månader, och om de inte avstannade skulle de sluka
evigheten som ett smultron, ty kärleken är idel
svalka och doft och en oändlig glädje.
Han slog ner sina vackra ögon och blev
melankolisk som en stackars av sin älskare övergiven flicka,
som gråter och vill hålla honom kvar och förlåta alla
hans svek.
— Blommar inte kärleken inom äktenskapet?
— Nej, sade Sylvie, ty där är allt plikt, men
kärleken är en fri hjärtesak. Denna skillnad gör
kärleken till en ljuvlig balsam ...
— Kusin, låt oss lämna detta samtalsämne, det
upprör mig ännu mera än musiken.
Hon visslade på en tjänare, befallde honom att
hämta gossen, och då denne kom och Sylvie fick se
honom utbrast hon:
— Han är vacker som Amor!
Sedan kysste hon honom på pannan.
— Kom, min lille gosse, sade modern, och den
lille kastade sig över hennes sköte. Kom, du din
mors glädje och oblandade lycka, hennes krona,
hennes juvel, hennes pärla, hennes vita själ, hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
