Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skatt, hennes ljus om morgonen och kvällen, hennes
hjärtas flamma. Räck mig dina händer så att jag
får äta upp dem, dina öron så att jag får bita i dem,
räck mig ditt huvud så att jag får kyssa ditt hår.
Var glad, du min lilla blomma, om du vill att jag
skall vara glad.
— Ni talar kärlekens språk till honom, kusin, sade
Sylvie.
— Är då kärleken ett barn?
— Ja, så ha hedningarna alltid avbildat den.
Under dylika samtal, varunder ordet kärlek
alltid kom tillbaka, lekte kusinerna med barnet tills det
blev dags att äta kväll.
— Önskar ni er inte ett barn till? viskade Jean
i sin kusins öra som han snuddade vid med sina
varma läppar.
— Jo, Sylvie, jag skulle gärna tillbringa hundra
år i skärselden, om Gud unnade mig denna lycka.
Det är ju ingenting att ha ett enda barn. Om jag
hör ett rop i slottet blir jag så rädd att mitt hjärta
vill brista. För min lille älsklings skull är jag rädd
för djur och människor, om han hoppar, om han
rör sig ... för hans vapenövningar och för allting.
Jag lever så mycket med honom att jag knappt lever
själv. Jag ber bara för honom till helgonen och
apostlarna. Jag tycker att jag andas med hans lungor,
inte med mina.
Den unge mannen gladde sig då han hörde detta.
Han tyckte det skulle vara att åtlyda Guds vilja,
om han erövrade denna själ åt kärleken.
Om kvällen bad Berthe kusinen, enligt ett
gammalt bruk som damerna nu för tiden ha lagt bort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
