Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se’n man mitt knep förstått till slut,
Det nu blef klagomål för pappa,
Som utaf larmet kallats ut
Och stod där mörk på prastgåln’s trappa,
Dit utaf bröderna med skam
Jag trots mitt motstånd föres fram.
Och stränga ord jag höra får:
Att lögn är lögn också i lekar,
Att synden blir än mera svår,
Om till sitt fel man trotsigt nekar.
Jag blygs och gråter djupt förskräckt,
Men ångern är ändå ej väckt.
Då störd af några sockenbor
Min far sig i sitt rum begifver,
Och bakom honom jag min mor
Helt öfverraskad varse blifver,
Hon gaf mig blott en sorgsen blick
Och vände långsamt om och gick.
Mitt hjärta, trotsigt förr och kallt,
Den blickens sorg ej kunde glömma,
Det onda vek, det hårda smalt,
Jag började mig själf att döma,
I trådgåln’s ensligaste lund
Jag grät mig mätt af hjärtans grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
