Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikanska björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid sjutiden en söndags afton rådde mycken frid hos gamle
Karl Bengtsson i Granåsen.
En väldig brasa flammade och sprakade å den stora
hvalfspisen, så att Kalle måste sätta sig midt på golfvet för att inte
bli helstekt. Här satt han och vaggade på stolen och mådde
väl i värmen, medan han gnabbades med käringen, som satt på
soffan och predikade om hvad Kalle skulle köpa hem från stan,
dit han följande dag i ottan skulle fara för juluppköp.
Dottern höll sig på soffan vid bakfönstret, i hvilket hon
tittade och tittade ett par tre gånger i minuten. Hon bidade
kantänka, A’gust i Bjälkabo, och hoppades hvar stund få se
honom skymta nere vid la’gårdsknuten.
Och hon tycktes inte hafva bedragit sig på A’gust, ty rätt
som hon satt där och skrufvade och vred sig på soffan i älskogsfeber,
for hon upp liksom hade någon stuckit henne i benet med
en syl, slätade till håret, ordnade kjolarne, tog hufvudklädet och
slank ut genom dörren som en ål.
När de gamle sålunda blifvit ensamma, hämtade gumman fram
psalmboken och började läsa igenom »vangelet» högt och rent.
Och ju längre hon kom in i’et ju värre jäspade Kalle, där han
satt och duttade och nickade på stolen. Men gumman fortfor
att stafva, sucka och läsa, och det var blott en tidsfråga, när
Kalle skulle somna in på allvar och dråsa omkull med stolen.
Då, just som det var allra högtidligast, skramlade det till i
förstun, dörren slogs upp och in stormade Anna-Greta i Fällan,
blek, utan hufvudkläde samt med den förskräckligaste ångest och
bäfvan målade i hvarenda ansiktsskrynkla.
Mor i Granåsen hann knappast tappa psalmbok och glasögon,
eller Kalle vagga sig i jämnvikt på stolen, förrän Anna-Greta
störtade i famnen på gubben.
— Fräls mej, hjälp mej för himmelens skull ifrån lejonet eller
björnen! — stammade hon.
Och Kalle och Anna-Greta och stolen tumlade om på golfvet
i en röra.
— Hva’, hva’, hva’, i Guss nam’ står på! Ä’ skam ella’
länsman ella’ bägge två efter dej! mumlade Kalle, och satte sig
upp på golfvet, under det Greta fortfarande höll sig fast vid
halsen på’n och darrade som ett asplöf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
