- Project Runeberg -  Bland sockenkungar och backstugusittare : historier från bygden /
94

(1907) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inför afgrundsfursten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På det viset fortforo vi uti vår åkallan timma efter timma,
och aldrig har åtminstone jag varit så uppskakad i all min tid.
Den lede gick omkring med klamrande klöfvar och bara
långpinade oss. Då och då tog han en potatis ur högen på golfvet
och svalde den med stort välbehag. Men så fort vi började bedja
hårdt och skrika, gick han till en vrå och glodde på oss.

När vi nästan voro uttröttade, kom torparen åter, och då
han fick se, hur det stod till i stugan, blef han i början alldeles
förbluffad.

Så snart han emellertid undersökt fönstret, blef han arg,
grep den svarte i hornen och vrok honom ut genom dörren samt
gaf honom en spark i sidan, så att det sang i refbenen på’n.

— Har du en sådan makt med Hin? sporde kamrern.

— Mä’ Hin? Nä’! Men bockarackarn har fördärfvat fönstret
för mig. Han har naturligtvis stått utanför och sett potatishögen
härinne i ljusskenet. Då har han inte kunnat stå emot lockelsen
att få sig ett räfvamål, och så skuttade han in. Det är inte
första gången. Bockar ä’ djädrans illtyg! förklarade han.

— Var det en riktig bock? sporde jag.

— Visst, dä’ såg ni väl. Ja’ har sju stöcken häruppe! Hva’,
trodde ni att dä’ var? sa’ torparen.

— Vi ha’ legat här två timmar och trott att det var skam!
genmälde kamrern.

Jöss’, så torparen grinade.

Men jag tog tvärt till att svära på, att jag genast begripit,
att det inte varit den riktige skam, ty då hade han nog, — lät
jag, — ätit kamrern till potatisen.

Det var rätt så nära att vi kommit i gräl, vi jaktherrar.
Men vi hade gått igenom för mycket. Våra sinnen blefvo snart
ödmjuka och det fortfar än hvad mig beträffar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free