- Project Runeberg -  Bland sockenkungar och backstugusittare : historier från bygden /
95

(1907) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om männens grymhet och synd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om männens grymhet och synd.



När en hop karlar, särdeles om de äro något äldre och
mycket gifta, komma tillsammans och börja anförtro hvarandra
sina erfarenheter samt yttra sig i moral och i filosofi, så kan
man få höra rysansvärda saker. Om man inte visste, att de
merendels ljuga och färglägga, behöfde en ung man icke gärna
vara i ett sådant sällskap mera än under vid pass en half stund
för att varda en pessimist af första klassen och en
kvinnohatare.

Det ohyggligaste är, att dessa erfarna och filosoferande
gubbstutar vanligen, när de komma ihop, inlägga all sin kraft
och förmåga, all sin vältalighet och bevisningskonst uti att
svärta ner fruntimmer och upphöja sig själfva och sitt honetta
väsende.

För den skull skyr jag männens sällskap och håller mig
förnämligast till kvinnfolken, om hvilka jag slutligen funnit att
de äro mycket, ofantligt mycket bättre än de skräflande och
stortaliga männen. Och då jag här dristar uttala denna sanning
öppet och offentligt, hoppas jag, att denna berättelse skall blifva
väl upptagen af läsarinnorna. Men jag får nog smörj af
grobianerna.

Det är riktigt ohyggligt att höra männen tala om sina
»huskors», sina »harpor», »fotblock» och Gu’ vet icke namn på alla
de pinoredskap, vid hvilka de förlikna sina hustrur, dem de
inpiskade krubbebitarna dock en gång i sin ungdomstid sprungit
toseta efter och svurit och förbanskat sig på att älska och klappa
och pussa

»i nöd och lust
intill lifvets sista pust.»


Men de ändra åsikter, de lufvarne, alldeles som vore de
riksdagsmän allesamman och icke vanliga dödliga. Thy känner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free