Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om männens grymhet och synd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Gu’ välsigne dej för dä’, Salomon. Jo, dä’ ska’ smaka,
för ja’ ä’ så matter, så ja’ nästan kan schvemla!
— Si här, lät gubben och hällde upp en kopp. — Dä’ ä’
minsann rejält och starkt som järnbindsle.
— Färgen har dä’! Gu’ välsigne dej än en gång! myste
Sanna och sväljde några klunkar.
Men så sjuk som hon blef och ett så’nt lefverne, som där
uppstod i Hägnen den aftonstunden för mannens uselhets skull,
det trotsar all beskrifning.
Det var rätt så när, att Sanna strukit med på kuppen.
Men ifrån den dagen kan hon inte förtära kaffe vidare och
har sålunda ingen egentlig glädje längre här på jorden.
O, hvilka rysansvärda vilddjur äro icke männen! Prygel
och spö skulle de ha’ samt och synnerligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
