Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryttarbragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkovärden hade varit ute och kräft folk räntor, ty han
hade inteckningar till höger och vänster. Men eftersom man just
inte haft några penningar till honom, hade man i stället
spenderat tappert med kaffegök och konjak och frukostsupar på’n,
så kyrkovärden var lifvad och upplagd samt i den stämning, att
han skröt och skräflade öfver sitt hiskliga mod och sin
rysansvärda styrka och vighet.
— Vi få allt akta oss för prostens tjur, som lär gå här i
hagen! Han ska’ inte va’ att leka med, och dä’ är unnerligt, att
han bara får gå lös vid en allmän väg, sa’ jag rätt som vi gingo.
— Prostens tjur! Tvy sjutsingen! Dä’ vore väl, om han
bara komme och åbäkade sej, så skulle jag min själ snart lära
honom veta hut, inföll kyrkovärden och tog på sig en myndig
och skräckinjagande min.
Rätt hvad det var uppenbarade sig också tjuren och glodde
och vrålade och ristade med ena hornet i marken samt skrapade
med framfoten, så jag lagade mig i ordning att likt en annan
Zakéus krångla upp i en ek vid vägen.
Men den sabla kyrkovärden gick minsann i sitt brännvinsmod
emot vilddjuret, och hur han slängde sig, fick han fast i svansen
på’n och snodde densamma omkring en liten björk.
Tjuren blef häröfver både snopen, ledsen och förargad och
slutligen ilsk. Men han kunde naturligtvis icke komma ur fläcken,
ty han var en stor kavaljer och rädd om sitt utseende, hvadan
han inte ville rycka af sig svansen för att komma åt kyrkovärden.
— Håll här ett grand, mens jag klifver upp och rider på’n,
så ska’ du få se, hur grundstukad och beskedlig och flat han
blir! sa’ kyrkovärden.
Och jag hade inte bättre vett, än att jag grep fast och höll
i det yttersta af den kring björken snodda svansen. Under tiden
krånglade sig kyrkovärden stönande upp på tjuren och satte sig
såsom en ryttmästare på’n. En ståtlig och osedvanlig syn var det.
— Håll bara fast, så ska’ vi kujonera honom och ta’ illvetet
ur honom! förmanade kyrkovärden och sporrade tjuren i sidorna
med stöfvelklackarna och böstade honom i ljumskarne med
kyrkokäppen såsom den värsta jockej.
Härunder blef tjuren så pass arg och altererad, att fradgan
yrde om munnen på’n och jag trodde att han skulle dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
