Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryttarbragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då blef jag rädd och släppte svansen, som i ett ögonblick
ringlade sig af björken.
Och nu startade kyrkovärden.
Aldrig har en människa sett så ridas.
— Bu-u-uh! röt den ädle tjuren och flög af som en orkan
åt prästgår’n till, medan den ärevördige kyrkovärden flaxade upp
och ner på ryggen på’n, föga olik en hösäck.
— Bu-uh! tonade det öfver hela nejden, och knappast lägre
tjöt kyrkovärden efter hjälp.
Jag själf bäfvade.
Men tjuren rusade hem, och då han icke kunde komma in
i ladugården, sprang han hit och dit samt barkade till sist in i
trädgården.
Rabatter ramponerades, blomstergrupper ödelades, och när
prosten kom ut och fick se, hur hans egen tjur, riden af hans
egen kyrkovärd, huserade, kände hans bestörtning, förvåning och
förbluffelse inga gränser.
En sådan syn får väl en präst också sällan se.
Omsider fick tjuren ögonen på en berså, tät och lummig,
och utan tvifvel menade han, att han genom att rusa in uti den
möjligen skulle kunna sopa af sig ryttaren. Dit for han äfven
af. Och där var målet, där var gränsen. Kyrkovärden förlorade
balansen i bersåns öppning, hyfvades från sin plats af några
grenar samt dängdes midt upp på det där dukade kaffebordet,
hvilket krossades och tillintetgjordes, medan tjuren glad och
lättad stack i väg genom den motsatta öppningen.
Hvilka ord, som därpå växlades mellan prosten och den i
grädde, socker och sönderslagna kaffekoppar drunknande
kyrkovärden, har jag aldrig fått veta.
Men jag trotsar hvilken kyrkovärd som helst i universum
att göra denna manöver efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
