Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Per Israelssons skinnväska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Per Israelssons skinnväska.
Det skall verkligen bli en lisa för själen att få sitta här en
stund och våga säga hvad man vill om Per Israelsson.
Så länge han fanns bland oss, var det minsann bäst att hålla
tyst och ta’ af sig mössan och bocka sig och vara kruserlig
inför honom. Men nu, när både han själf och hans förhärdade
skinnväska, som innehöll våra skuldebref och auktionslappar,
gualof äro ur vägen, så ska’ det verkligen göra godt ända in i
hjärteroten att få tala om, hvilken ärans rackare och blodsugare
Per var här i tiden.
Folk tala om dem, som äro snåla. Men om ni vill ha’
exempel på en snålvarg af extra prima kvalité, som landthandlarn
säger, så ska’ vi ta’ fram förre kyrkovärden Per Israelsson i
Skinnarbo. Hans make i den vägen har inte funnits i åtminstone
sju kyrkosocknar häromkring.
Det gick tusentals historier i bygden om hans snålhet, men
jag satte på länge icke tro till dem. Dock en dag, när jag kom
bort till Skinnarbo strax efter flyttningstiden på hösten för att
betala en auktionsskuld, fick jag se, hurudan han var.
Just som jag var inkommen i stugan, satte moran fram
några små potater och en otvättad sillbit till frukost åt den nye
drängen, som de fått dit. Drängen läste andäktigt till maten,
grep därpå en potatis och knäckte till att skala den med
tummen. Men så fort Per fick syn på den manövern, blef han
alldeles blek af harm och ilska, sprang fram och gaf drängsjåtern
en örfil, så att det sang i hufvudet på’n, och skrek:
— Skäms du inte, din slösare, för att skala potatera! Dä’
har ja’ själf aldri’ gjort! Ät du upp skalera med; de fylla nok
nå’n rynka i tarmarne på dej, din högfärdsande!
Hustru sin pinade och svälte han då ordentligt ihjäl, hvilket
ju så till vida är en märkvärdighet, att det eljest i dagliga lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0152.html
