Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockstapelsmålning i Gnidarum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men de där sista halarne, som de togo, knäckte dem allt
bra hårdt.
Pricken kom inte mer än cirka tolf steg upp på stegen, förrän
han dråsade ner och fick hela färgpytsen öfver sig, så att en
rödare karl har då aldrig funnits här i landet än mäster Nesse
Prick var, där han låg och vältrade sig och svor och regerade
på kyrkogården. Ja, han till och med spottade rödt.
Inte en bit bättre gick det för de andra herrarne heller, när
de försökte sig på att äntra stapeln.
Gång på gång jordslogo de, och än i dag förvånar det
storligen hela Gnidarum, att de icke knäckte sina nackar och
ryggrader vid det tillfället.
Men Pricken var inte den, som gaf sig så lätt. Han kom
omsider på fötter och började ragla omkring och fundera på’t.
Härunder ramlade han mot vapenhusdörren, så att denna
fick sig en stor röd flados på framsidan, lika stor som Pricken
själf. Men dörren gick opp vid stöten, och artisten föll
baklänges in och blef liggandes i vapenhuset.
Man kan inte säga annat, än att det var ynkeligt, men
därinne fick Pricken syn på ett par pytssprutor och de gåfvo honom
då i alla fall en idé midt i eländet.
Han anammade nämligen en af sprutorna, sög henne full
med färg och satte så till att spruta det värsta han kunde mot
tinnarne af templets klockstapel.
Det gick bra. Pricken sprutade och grinade illa, ty styft
var det. Svetten lackade från hufvudet på honom, men röd och
dråplig vardt stapeln, och gick gjorde det.
— Gack efter sprutor, I också, så ska’ detta kveckt va’
gjordt. Vesst frestar dä’ bröstet, men en riskerar då inte att
bryta halsen å sej! komderade Prick.
De andra lydde mästarn och det dröjde icke mer än vid
pass halfannan timme, förrän hela stapeln var alldeles
öfversprutad, till och med klockorna, ty det inträffade ibland, att
sprutmästarne raglade till ett grand, och då hände det, att strålarne
i misstag träffade de oskyldiga klockorna.
— Ge’ storklockekläppen en öfversköljning; han sir så
svarter och ledsen ut, så han stör all simmeltrien! befallde chefen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
