Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stolla-Greta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Åhåå!
— Jo, och när hon tittade i ansiktet på’n, så kände hon
igen, att det just var ingen mer och ingen mindre än den där
målarn, som hon älskat så starkt och som bedrog henne.
— Kors i Herrans namn!
— Hon mindes, sa’ hon, att hon lockat honom en bit från
vägen, att hon lydt rösten och kväft honom med repet samt att
hon tyckt, att det kändes så godt, när hon hållit till strupen
på’n, och att det låtit så skönt, när han rosslade!
— Herren bevare oss! Då är det Stolla-Greta, som mördat
Mogårdsgesällen! Tänk så underligt, så rysligt underligt det
kan gå till!
— Men ångrade hon inte gärningen, när vettet tycktes ha’
återvändt till henne? ropade vi.
— När hon talt om alltsammans, yttrade hon ingenting,
förrän strax innan hon slutade, utan bara låg och plockade med
fingrarna i täcket.
— Men plötsligt tittade hon upp ett ögonblick och frågade:
— Herren förlåter ju sådana, som inte veta hvad de göra?
— Ja, lofvadt vare hans namn, nog gör han så! svarade jag.
— Och när hon fick höra det, såg hon riktigt både vettig
och glad ut. Men inom några minuter efteråt dog hon! slutade
mor Märta och torkade sig i ögonen med förklädessnibben.
Vi stodo där emellertid länge och väl på kyrkobacken och
förvånade oss den ene med den andre öfver denna här underliga
paschasan, hvilken lät, såsom Märta sanningsenligt sagt, likt den
värsta »romal» i en följetong.
— Tänk ändå så konstigt det kan bära till och hampa sig
här i världen! Nu får Stolla-Greta likväl till sist och ända intill
uppståndelsens morgon sofva i samma graf som den, som bedrog
henne och som hon blef toseter för! sa’ slutligen Jonas i Åker.
— Ja, underliga äro försynens vägar och besynnerliga!
slutade vi och tyade oss till sist åt våra hemhåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
