Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ernst %olfn födes
oAxel Hultman står fladder
*’Éader ia**-kvartetten. Ragnar Johansson är den långe med ”mullbänken’* närmast trinda farbror Hultman.
1»
F"! n afton i april månad 1909 kom en
ung man och sökte engagemang hos
^ mig. Han hade ett trevligt utseende, en
öppen och glad min och ett »smile» som
genast fångade mig. Han bröt och talade
på oförfalskad dalska. Den unge mannen
sökte engagemang. Men alla platser voro
besatta, endast inspicientposten återstod. Det
var ju många om budet och den unge
mannen bad så enträget, att han skulle få bli den
lycklige. »Jag heter Ragnar Johansson»,
sade han, »och jag är från Västerås.» —
»Men ni talar ju dalska.» — »Jo, si jag är
född i Falun», varefter han sjöng en liten
stump för mig. När vi skildes åt, var han
engagerad mot en lön av 50 kronor i
månaden.
Maken till duktig pojke har jag aldrig
haft, varken förr eller senare. Ingenting
klickade, när han stod för rusthållet och han
sjöng och gnolade under arbetet, samtidigt
som han högg i för två. Det var inte värt,
att någon låg på latsidan. »Sätt i gång!»
var hans paroll till stationskarlar och
scenarbetare, och fruktade han att det nästa dag
skulle klicka, sov han bland teatermöblerna
i järnvägsvagnen. Ty vi hade två sådana
när vi reste från stad till stad. Där vilade
han på någon härlig plyschsoffa och vid
sidan om sig hade han sin flaska mjölk och
sitt lilla smörgåspaket.
En afton var han alldeles förtvivlad. Det
var i Oscarshamn. Vi spelade Fritjof och
Ingeborg och i sista akten skulle en tablå ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
