Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chat Noir skulle ha sin sedvanliga
sommarturné. Rolf skulle med och jag, som varit i onåd
en tid, blev eftersänd — flott gage. Det blev för
Rolf en slags rekreationsresa, han blev inte
ensam om att utfylla ett helt program — sådana
krafter som Bokken Lasson och Astrid Shanks
hade även de mycket på hjärtat, och därav hjärtat
är fullt därav talar och sjunger munnen. De
norska artisterna hade
personliga vänner i
varje hamn, så det
idkades familjeliv
även för oss farande
»svenske svenner».
Det blev
engagemang på Bygdenæs
bad, en härlig plats
vid Kristianiaf
jorden. Publiken var
densamma som hans
Bernspublik, lika
med på galoppen
och lika välvillig.
Vi bodde en liten
bit från
restaurangen i en villa vid en
vik. Där fick jag
jobb med att ordna
och kato logisera
hans repertoar och
noter. Han köpte
allt i sin genre som
kom ut — från
in-och utlandet, hade
abonnemang som
kom regelbundet så
gott som var dag.
Han hade fått en
virad gullring på
fingret — han var
hemligt förlovad med
»blåsipporna» —
sedermera hans fru —
den gudomliga
Margit.
Rolf reste bort —
vart vet jag ej.
Herregud, lite kunde
han ju få ha för sej själv. Annars låg allt som
hände honom för mig som en öppen bok. Men han
kom igen. Då hade han sina noter i ordning och
jag fick beröm för ordningssinnet — eloger var
minsann inte vardagsmat. Jag fick en slant extra
att gå ut och roa mig på. Jag gick på
höstkarneval på Bygdönes och dan därpå var jag pank och
»Bobby» — d. v. s. han som hade ont i håret.
Vi skulle på Nordlandsturné, fra sorlandet helt op
til Kirkenæs, ett stenkast och man är in i
Ryssland — om man kastar bra förstås. Det var hans
längsta turné — vi skrevo hösten 1915. Man reser
järnväg till Levanger, en bit norr om Trondhjem,
därefter båt. Vi fingo resa I klass på II klass
biljett. På höstarna kan det gå sjö vill jag mena,
särskilt på havsstyckena. Loppan utanför
Hammerfest är aldrig lugn, denna »Pulex» blev också för
Rolf irritabel. Rolf hade ont av sjön, jag däremot
var okänslig för rullningen. Det gjorde mig ont
om honom när jag såg honom lida sjösjukans
hemska kval, men kom vi in lugnare förhållanden var
det han som kom upp på däck och trallade — inte
bara för befälet, nej hans hobby var att roa
besättningen, menige man. Han sjöng för stewarten,
för »Kökkendamen», för eldare och rorgängare.
Kommandobryggan var förresten något för honom.
Att stå och se Sy v söstre i månsken glida fram,
dessa bergmassiv som gigantiskt resa sig mot skyn.
Skepparn och Rolf voro jämt vänner. Herregud,
dom var ju sjömän bägge två, den ene på Pol
ar-lys, den andre på El lida. Åtminstone sa* Rolfs
sjömansblus att han var mönstrad på den galeasen.
Inomhusscenerna voro mer primitiva än vad som
bjöds utomhus. De voro inte precis försedda med
någon rundhorisont, men skulle det behövas,
utanför fanns ju vår Herres rundhorisont med
stjärne-valv och nordlys.
Rolf reste med egna dekorationer, vi skrev i
förväg att »stuen» (= rumsinteriören) skulle vara
uppsatt så att vi bara kunde slänga Över dukarna
stora som presseningar. Det var sommerfugle paa
bl aa bund, de var blaaweis och anemoner, det
var något Grunewaldskt over det hele, bara med
den skillnaden att det var visst Pehr Krogh som
komponerat anrättningen. Men det stod sällan el-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
