Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men Engelbrekt med sin uppfattning af hvad lag och
rätt kräfde hade under sitt rikshöfvidsmannaskap beifrat
ofoget. Nu hade emellertid en förlikning ingåtts dem
emellan, och då Engelbrekt efter landstigningen på holmen
såg en båt komma roende från Göksholm, trodde han,
dömande andra efter sin egen högsinta natur, att den
medförde en inbjudning till slottet, och lät sitt folk
anvisa de kommande en god landstigningsplats, men knappt
hade båten landat, förr än herr Bengts son Måns
hoppade därur och med en yxa öfverföll Engelbrekt, som
omisstänksam och vapenlös afvaktade hans ankomst.
Förgäfves påminte Engelbrekt nidingen om den slutna
förlikningen, förgäfves sökte han med den krycka, hvarpå
han stödde sin af sjukdomen försvagade kropp afvärja
huggen; ett af dessa afskar några fingrar på hans hand,
ett klöf hans hufvud, hvarpå kroppen genomsköts med
pilar.
»Herre Gud, Du i himmelrik bor, låt honom njuta,
att han var Sverige tro», utropar Rimkrönikans
författare, sedan han berättat om ogärningen.
Bönderna i Mellösa förde under sorg och klagan liket
till sin kyrka och därifrån till Örebro, i hvars stadskyrka
hjälten erhöll sin slutliga hvilostad. I denna stad, som
varit särskildt anförtrodd åt hans vård och sålunda fick
hedern att gömma hans stoft, har svenska folket i vårt
århundrade, till ett tecken af att det förstått, hvad det
är honom skyldigt, upprest hans bildstod.
Liksom så många andra af folkens bäste rycktes
Engelbrekt bort midt i sitt verk, men det är så, att då
ett riktigt betydelsefullt uppslag göres i ett folks eller i
mänsklighetens historia, är dess innehåll i alla fall för
stort, för att ett människolif skulle räcka till för att
utveckla det. Därtill behöfves framtidens arbete ofta under
otaliga släktled. I detta arbete fortlefver då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
