- Project Runeberg -  Om Engelbrekt Engelbrektsson och betydelsen af hans verk /
28

(1893) [MARC] Author: Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

storverk, som gifvit impulsen därtill, och äfven i detta
hänseende gäller om den, som det beskärts att få utföra ett
sådant: »En ära som hans ej dör uti döden». Detta är
den tröst historien har att erbjuda mot det sorgliga
intrycket af de många, mänskligt att döma, i förtid
afbrutna ädla lifsgärningar, hvarom hon nödgas förtälja.

Och ett sådant framtidsverk var det, som Engelbrekt
åstadkom.

Under hans ledning frigjorde sig de ofrälse stånden
först från landskapsförfattningens föråldrade ståndpunkt
och fingo syn på det gemensamma fosterlandet och sina
plikter mot detta. Den af dessa plikter, till hvars
fyllande Engelbrekt i främsta rummet kallade dem, var den
gamla, ur bruk komna allmänna värneplikten, som nu
lefde upp i bonderesningarna och folkuppbåden mot
utländsk olag, och härigenom återupprättades den redan
så godt som förlorade nationella själfständigheten. På
en gång gick detta ej. Samma kompromissande, för
manlig själfhjälp obenägna parti, som vi sett ställa sig
hindrande i vägen för Engelbrekt, vann ökad styrka
genom hans död och lyckades förnyade gånger återställa
unionen, men den en gång tända fosterländska lågan
fortfor dock att brinna, om ock stundom skyld, tills den
genom Gustaf Vasa slutligen slog ut till seger, och från
den stunden har Sverige ej vetat af, hvad utländskt
förtryck vill säga. Och på grundvalen af den sålunda
pånyttfödda värneplikten skapade Gustaf Adolf sedan den
nationella här, med hvilken han räddade andens frihet
ej blott åt vårt folk, utan åt mänskligheten.

Men den nationella pånyttfödelsen medförde ock ett
upprättelsens verk i det inre. I och med det samma
som de ofrälse åtogo sig personliga plikter mot
fosterlandet, beredde de sig befrielse från den träldom, hvari
de varit på väg att råka i förhållande till de klasser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:50:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bsjengelbr/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free