- Project Runeberg -  Handbok i Musikens Historia från Fornverlden intill Nutiden /
11

(1862) [MARC] Author: Carl Vilhelm Bauck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Grekerna, som reste till Egypten for att inhemta
högre ver]dsvisliet, medförde äfven musiken derifrån
till sitt hemland. Begåfvade med det mest fina och
harmoniska skönhetssinne och gynnade af friare
statsförfattningar, synas de bland alla forntidens folk mest
hafva utbildat denna konst. Emellertid forstodo de
under benämningen musik icke blott tonkonsten och
dansen, utan tillika skaldekonsten, vältaligheten,
filosofien, och grammatikan. Den grekiska musikens
första odling börjades med Kadmus (1600 år f. Chr.) och
fortgick sedan intill Alexander den Stores tid.
Derefter förföll musiken hos grekerna.

Bland musikteoretici må nämnas Pythagoras (500
f. Chr.), som uppfann kanoniken, motsvarande den
vetenskap som nu kallas akustik, eller den
matematiska klangläran. Pythagoras var det, som först
upptäckte och kungjorde intervallförhållandena. Då han
emellertid var mera matematiker än musiker, så gaf
han siffrorna företrädet framför örat, och deraf hände,
att de af honom uppställda intervallförhållandena ej
öfverensstämde med intervallernas verkliga natur.
Sålunda erkände han såsom konsonerande intervaller
endast oktaven, qvarten och q vinten; de öfriga, äfven
terzen och sexten, fingo hålla till godo med att räknas
bland dissonanserna.[1] För öfrigt förbättrade
Pythagoras teorien i allmänhet, äfvensom instrumentema.

Grekernas tonsystem hade endast ett omfång af
två oktaver, och sträckte sig från stora A till
ettstrukna ā. Dock indelade de ej, såsom vi, sitt
tonsystem i oktaver, utan i fem s. k. tetrachorder, d. ä.


[1] De rätta intervallförhållandena fastställdes först af Zarlino år
1558.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwmuhist/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free