Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smärre tonrymder, hvardera omfattande en ren qvart.
Hvarje diatonisk[1] tetrachord bestod af en stor
halfton samt två hela toner.
Af detta tetrachordsystem betjenade sig ej
allenast de gamle grekerna; det fortfor ock att
användas vid framställandet af tonernas ordningsföljd ända
till början af 600-talet och afskaffades icke definitivt
förrän på 1000-talet, då Guido d’Arezzo införde ett
mera utvidgadt tonsystem, hvarom mera framdeles.
Grekerna hade icke, såsom vi, två tonarter, dur
och moll, utan fem (ty den mixolydiska var ej känd
af de gamle). De liknade likväl i mer eller mindre
mån våra dur- och molltonarter. Dessa tonarter,
ursprungligen härstammande från egyptier oeh hebreer,
och sedan införde i Grekland, hade här erhållit
benämningar efter de provinser, hvari den ena eller
andra af dem företrädesvis varit bruklig. Häraf
upp-kommo namnen dorisk, frygisk, lydisk o. s. v.[2] Dessa
tonarter voro följande:
1. Den Doriska, hvars skala liknade en på
andra tonen i vår durtonart uppställd skala, således:
d, e, f, g, a, h, c, d.
2. Den Frygiska, motsvarande en skala på vår
durtonarts tredje ton: e, f, g, a, h, c, d, e.
3. Den Lydiska, liknande en skala på vår
durtonarts fjerde ton: f, g, a, h, c, d, e, f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
