Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liand eller i små sällskap, sjunger vid Bellmansbysten
och tågar sedan, sjungande svenska och danska
sånger, omkring till Djurgårdens vackraste ställen, — det
hela så enkelt och stilla, utan champagne och
konstgjord fäststämning, snarare med en prägel af allvar,
nästan andakt. Häraf är hela detta första studentmöte
stämpladt, hvilket ej underlåter att göra ett nästan
rörande intryck, då man tänker på senare tiders braskande
fästtåg.
Samma glada och tacksamma förvåning öfver den
dem visade välviljan yttrar sig under såväl färden till
Upsala, där främlingarne vid Flottsund hälsades med
ett rägn af gullvifvor och kungsängsliljor och mottogos
af tre marskalkar, »prydda med karmosinröda skärp»,
som sedan vid ankomsten till Upsala, där vid ångbåtens
inlöpande 32 kanonskott dånade från slottsbacken, de
höga åkanterna voro fullpackade af fästklädda herrar
och damer, medan »studentbeväringen» stod uppstäld i
gevär; något som berättas hafva gjort så djupt
intryck på danskarna, att de förstummats, till dess en
af dess ledare bröt tystnaden och yttrade: »dettemaande
blive som Fanden!» Nordens flaggor vajade från broarne,
och 200 skolgossar (!) voro beordrade att emottaga de
resandes effekter.
Men redan i det första talet, hvarmed främlingarne
hälsas i Odinslund, finner man alla de skandinaviska
slagorden; bara man låter ögat glida öfver sidan i de
skildringar, hvari talet refereras, dyka de upp: »Odins
uråldriga lund, nordiska mannakraften, ljusets och frihetens
sak, Nordens fria himmel, på fädrens vis, fostbrödralag»
— här har man hela stommet, fyllnaden gifver sig själf.
På samma sätt är den tillfällighetspoesi, som
förekommer vid detta första mötes faster, till punkt och pricka
lik den fästpoesi, som alt sedan i strömmar
öfversväm-mat Norden, endast med den skilnad, att den gör
intrycket af att vara äkta, fraserna äro ej ännu utslitna,
de tyckas hafva haft kraft att elda i och- för sig, äfven
utan punschbålens hjälp. Man behöfver i dikten, liksom i
prosan, endast låta blicken glida öfver den för att
genast hafva programmet klart och öfverskådligt för sig;
så t. ex. talas det i dikten till »kvinnan» om: himla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
