Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi finna här äfven försök att uppgå i ett slags
natursvärmeri, som, emedan det ej ligger för hans lynne,
utan är helt och hållet konstgjordt, lämnar läsaren helt
oberörd — trots de praktfulla dekorationerna af de
hemskaste naturscener, elementernas uppror, storm, dunder
och raseri. Det Annes dock en och annan dikt från
denna tid, med värklig klang och storslagenhet, t. ex.
den i Lunds Veckoblad Nytt och gammalt n:r 39 1839
införda »En septembernatt på Helgonabacken»; hvilken
vi meddela i dess helhet:
Graflik tystnad! Skapelsens hjul är häjdadt!
Se, naturen ligger i feberyra
Sanslös under växlande vilda marter,
Länge förtegna!
Nattbetäckt, som hämnarens panna, fästet
Hvälfver sig, de tindrande stjärnor slocknat,
Moln på moln i hopade massor tåga
Fram öfver jorden.
Lyssnen stilla! Darrande lunden sjunger
Hymner till den Eviges lof — men rosen
Vrider sig af bäfvan och ångestsvetten
Står på dess panna.
Vänner, sägen, hafven I mod att stanna
Här uti Guds fria natur och skåda
Herrans uppenbarelse, då han kommer
Klädd uti flammor?
Gud är nära! Ligger i denna tanke
Icke trygghet nog! Det är skönt att vandra
Medan fastets fräsande flammor ljunga
Fram genom natten!
Gud är nära, kärlekens Gud, som tände
Blixtens lågor, blåste i minsta väsen
In sin ande och uti sol och stjärnor
Ser öfver jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
